Målningar

 


Om Célestes måleri

Människorna i Célestes målerier är mycket fysiska. De är handfasta. De är kött och blod, även om de är målade i bjärt oljefärg.

Här är inte utrymme för "skuggvarelser", det underförstådda eller några tvetydigheter. Célestes varelser har visserligen ideal och drömmar. Myckenhet av just ideal och drömmar. Men de "står stadigt med fötterna på jorden". I myllan, de kämpar. faktiskt gör dom det.

Alltså: det finns kämpande konst idag också. I en tid av ickekamp och slumpens marknad och ihåligheter och märkvärdigheter i konsten, så står dom där, Célestes grabbar och tjejer med vilja till livets förändring i näven och i blicken.

Det här är egentligen lika underbart som det är märkligt. Tänk bara att det finns konst, även nu, som bryr sig om det allra banalaste i livet som friskt vatten och frisk längtan och frisk ömhet.

Célestes bilder är beviset för att konst kan vara social (eller om ni vill politisk) eller ”medveten” utan att vara rena rama plakatet.

Det är hemligheten med raka Céleste och hennes oljefärgsbilder, att de sjuner en enkel sång med oändligt förtrollande vacker melodi som handlar om att vi måste vara solidariska, vi måste hålla samman mot dem som hotar och förtrycker oss, vi måste lära oss se och lära oss sjunga om firhet igen.

En sådan konst skrivs eller pratas det inte mycket om just nu. En sådan här folklig konst ställs inte heller ut så ofta. Den passar inte riktigt in idagens konstliv, som vänder den enkla och ”obildade” och nakna människan ryggen.

 

 


En dikt


Tidningsklipp

Nyheter

Film

Gästutställare